La nación se vuelve un cuerpo que se vuelve una mujer

Versión al español de Petronella Zetterlund.

Poema para el día nacional de Suecia, sábado 6 de junio del 2020

No creas que llegue el verano          
si nadie le da un empujón
Hola. Toda actividad en Suecia
o a la que llaman sueca
Toda acción activa es
participativa, cooperativa, fuerza explosiva, toda
la inacción inactiva que está allí en el balcón inactivo
al verano haciendo un poco de verano
porque así las flores florecerán
Si voy a escribir un poema para el día nacional
lo voy a escribir mal
fantasía puede rimar con peluches de camarilla
y los versos no tienen que haberse lavado los dientes
ni quedarse quietos, pero con
las manos lavadas, no, enjabonadas
o más o menos limpias, señalo
al verano haciendo un poco de verano
una distancia marcada o una resistencia o una profundidad
interior de anhelo
aquí en casa, al sumergirme en el agua,
un baño se siente como un abrazo casi, como el calor,
cabeceo en el baño pero me despierto – ¡Suecia!
No pienso ser cariñosa en el poema para el día nacional, no
pienso
para nada ser una buena madre, seré una madre
horrible, tengo
tantos hijos, están por todos lados, la cosa con hijos es que
una
tiene que limpiar terriblemente mucho, jamás acaba,
pero lo maravilloso
de ser madre es que te da una carte blanche para decidir
porque así las flores florecerán
Lávense las manos, hijos, lávenlas hasta que sangren, ustedes no
se harán fuertes suficientemente pronto, quietos, les
digo, ellos se menean indolentes,
relajados en la silla, con los pies en la mesa, qué les
pasó, pregunto,
iban a ser guerreros, olvídalo, se ríen mis hijos, no
vamos a convertirnos en
soldados, no queremos formar nuestra protesta para que
se inscriba en la tradición de la guerra
Y a los niños les sirvo fresas silvestres
¡Suecia! Cuando un narcisista va pasando
los pájaros dejan de cantar
¿lo habías notado?
porque lo merecen se las quiero dar
¿Quién se muere un día cualquiera? ¿Quién es sacrificado? ¿Quién
simplemente desaparece de repente?
Es una reciprocidad muy extraña
que implica estar separados el uno del otro.
Suecia, ¿quieres estar como cualquier otro día, sin covid-19,
comiendo papas y una simple salchicha en tranquilidad?
Suecia, esto sí que es una tontería, Sverige, ¿qué es
esta cosa
por poco impronunciable? ¿Puedo dirigirme a ti
con otro nombre? María,
por ejemplo, que es el nombre de pila de la mayoría de las suecas,
según la Oficina Central de Estadísticas, María como madre o no madre,
por lo menos eres ochenta y dos mil, te escribo a ti
desde la profundidad de las estadísticas, a ti te escribo
inclinada sobre un bol de papas
y mosquitos para las golondrinas
Desistir lee la recomendación
desistir y echar tierra sobre la cuestión de las formas
impuestas al poema, a la nación, a la familia y a la
resistencia,
está bien, pero entonces me echo tierra a mí también y
escribo,
y escribo que tomar la palabra ante una nación es decir
algo a la nada
conjurada por reyes y asesinos, con límites
invisibles
perforados con las ranuras de los evasores de impuestos, con
fronteras silenciosas
en la forma de falta de transparencia burocrática, agujeros
legales y
una jerga rutinaria sobre la utilidad
porque así las flores florecerán
Podemos cantar y jugar a que en el poema cualquier cosa pueda
suceder
pero no sucede nada casi nunca
Sara Ahmed escribe sobre el niño desobediente, cuyo brazo en
el cuento de
los hermanos Grimm sale de la tierra después de la muerte,
un niño independiente, pienso yo, y sigo leyendo que
el poder de la Voluntad General puede hacer que sea insoportable
no tener la misma voluntad como ella, la Voluntad General
por donde los niños puedan correr
Ajá, dice uno de mis hijos, ¿pero qué precio tiene una persona
generalmente sana y una rica? Calculamos en moneda
de víctimas, capital opresor, aguinaldo de la desigualdad
la educación en casa continúa con
estudios de gramática
la nación se vuelve un cuerpo que se vuelve una mujer
el capitalismo se vuelve un cuerpo cuya sangre es la capital
que ha de circular, a toda costa, si no
si no, no recibe suficiente oxígeno
¿Estamos hablando de un cuerpo negro o uno blanco?, dicen mis hijos,
y
explicar el sentido de “pisar cadáveres”
un martes por la tarde en junio con
golondrinas volando
el aire que respiramos
Aprenden a registrar cuerpos humanos mucho antes de lo que
después pueden recordar,
por eso después parece tan natural, les digo a
mis hijos,
esto no significa
que sea lo correcto, Jean-Jacques Rousseau dijo que el niño
por su propia cuenta debe
comprender lo que debe querer porque la mejor
sumisión
es la que conserva la libertad como forma. Así se captura
la misma acción de la voluntad –
y el sueño se nutre de la idea de sumergirse
completamente y dejarse envolver por la Voluntad General
y se cierra la distancia entre cómo se siente y cómo
se deberá sentir
y se puede instalarse en lo familiar, en la Felicidad en Familia,
en la Voluntad Familiar, la Empresa Familiar, en la Voluntad General
en Familia
De esto nos encargamos nosotros dice La Familia,
en La Familia sabes exactamente quién eres y cuáles son tus tareas
o por lo menos quién ordena, la Voluntad General
de La Familia es que tú voluntariamente debes querer lo que ella quiere
y la independencia se neutraliza, como por arte de la magia,
mediante una violencia sin valores asumidos
si es que existiera
así las flores florecerán
Las rosas de la nación tienen espinas. Los lirios del valle de la nación.
La persona independiente no hace buena combinación con la Voluntad General
La persona independiente sale de sí misma como símbolo
chascando
discutiendo con la realidad
dijiste
Suecia dijo
Ulrike dijo
cuando estaba a punto de acostar a los hijos, dijo
hablando de luchar una guerra en varios frentes, hablando de
intentar llegar al fin del mes
Unheimlich schwer. Est ist unheimlich schwer
si nadie le da un empujón
Hijos, los humanos son focos de bacterias, zonas de riesgo
biológico:
las máquinas no constituyen ningún riesgo de contaminación
sin contar los virus de computación, pues, boomer, sí, sí, y todas
las máquinas
que las personas tienen que tocar
para que funcionen
Uno de mis hijos dice Mamá, los humanos también
tienen que tocarse mutuamente para funcionar
así las flores florecerán
Hijos, ¡quiero que funcionen! Toquen suavemente con las manos,
todo lo que puedan
alcanzar, sientan la piedra y el agua, todo lo que tenga vida
y dé calor, madera y
lana y piel, y cuando lavan las manos durante veinte
segundos es el mismo tiempo que
necesitan estar abrazados para que
sus cuerpos humanos empiecen a
producir hormonas de la felicidad
y construyo lugares divertidos
por donde los niños puedan correr
caminando como extensiones veraniegas de sus madres,
saliendo a los fuegos de la vida diaria y las instituciones perceptivas, mira
allí caminan mis pequeños
marionetas, son tan lindos caminando, a dos metros
de distancia, si mido entre
dos dedos, desde el balcón, no tienen más de dos
tres centímetros de altura, yo misma
estoy inverosímilmente grande, en comparación, como hinchada,
esto es completamente normal, les digo,
aquello es enfermizo, el concepto de ganancia y el horizonte del juicio,
allí se pone el límite, hijos, eso se los
digo, hemos llegado al límite
mis hijos se ríen y gritan el castigo del helado, el castigo del helado,
yo lo he establecido, aunque todavía no sé qué cosa
lleva a él,
toda esta falta de orden, quiero ser inmutable pero
solo parece
que doy lata, sonríen pero adentro algo se derrumba,
es que ven
es que notan, qué mundo es este, quiénes son los que
tienen el poder
cómo puede estar bien cuando todo no
es para todos, cuando no hay
un riachuelo caudaloso
Agua, pienso, cuando los hijos han salido de casa, ahora
lavando ya casi hemos acabado con el agua, qué
será de todo, no llego a ningún lado, cómo podré
mantenernos
de ahora en adelante, de ninguna manera me puedo enfermar
no creas que llegue el verano
Cuando La Voluntad General llega a tener lo que La Voluntad General
quiere
El Ministerio de Desconfianza celebra la victoria
así será la vida, tan increíblemente pobre, pronto
no habrá otros motivos, pronto
no esperaremos nada de los demás, por nuestro propio beneficio,
el capitalismo tardío implica desconfianza,
sospechas de que la comida desnutre, que la publicidad desinforma,
de la posible deshonestidad, de las papas
desabridas, no escuchas lo que digo porque crees que
hablo en mi propio interés,
por mi propio beneficio o lucro,
él dijo
creo que lo que quieres decir es
yo dije
ya estoy diciendo lo que quiero decir
mis hijos lo dicen con facilidad
Nos deshacemos del dinero
No lo necesitamos, podemos darlo de comer a los pájaros
en lugar de darlo a la Voluntad General
si nadie le da un empujón
más tarde por la noche
a pesar de que ya dijimos buenas noches se acerca
con pasos silenciosos una pequeña niña sagaz con un
zorro peluche colgado bajo el brazo
dice con voz aguda, Mamá ¿porque no eres rica
si eres tan lista?
Mi vida interior es rica, ve a dormir, contesto gruñendo
para que todo salpique y brote
María, tu nombre puede significar la desobediente,
puede significar la amargada, de la palabra hebreo mar,
o la añorada, la rebelde, de
la palabra árabe mry, mr:  amado amor
el cielo lo embellezco por la noche
pero no todos pueden respirarlo
no todos tienen aire para respirar
también esto es el orden de las naciones
no todos pueden respirar
no todos tienen el mismo derecho a respirar
y mis hijos vienen corriendo con el sol
mis hijos vienen corriendo con fresas salvajes
y golondrinas y nieve
y luego preguntan con preocupación
Supiste lo que hizo el policía
¿Presionó la rodilla contra el cuello del que estaba
tumbado hasta que se murió?
Sí. Y pienso pero no lo digo: “No puedo
respirar”, durante ocho minutos lo repitió una y otra vez,
“no puedo respirar”, y cómo se puede llegar a comprender esta afirmación,
esta frase que se escucha por todos lados, si no como una expresión,
además,
del asesinato a los suyos a mano de la Voluntad General y sancionado por
el Estado
Hablamos, mis hijos y yo, luego nos abrazamos
fuerte, largo tiempo

Dikt till nationaldagen lördagen den 6 juni 2020

Du ska inte tro det blir sommar
ifall inte nån sätter fart
Hej. All verksamhet som är i Sverige
eller kallas svensk
Allt som är i sin verkan, i sin
medverkan, samverkan, sprängverkan, allt
som står där i overksamhet på balkongen i overksamhet
på sommarn och gör lite somrigt
för då kommer blommorna snart
Om jag nu ska skriva en dikt till nationaldagen
så tänker jag skriva den illa
fantasi får rimma på snuttekotteri
och raderna behöver inte ha borstat tänderna
och inte ligga stilla, men med
rentvådda nej rentvålade händer
eller hyfsat rena pekar jag ut
sommarn och gör lite somrigt
ett markerat avstånd eller motstånd eller längtans
inre trängseldjup
därhemma, när jag sjunker ned i vattnet,
att bada känns som en kram nästan, som sommar,
jag somnar i badet men vaknar – Sverige!
Jag tänker inte vara gullig i nationaldagsdikten, jag
tänker
framför allt inte vara en god mor, jag tänker vara en
rälig mor, jag har
så många barn, de är överallt, grejen med barn är att
man
måste städa så fruktansvärt mycket, det tar aldrig slut,
men det härliga
är att föräldraskapet ger en carte blanche att bestämma
för då kommer blommorna snart
Tvätta händerna barn, tvätta dem tills de blöder, ni
kan inte bli härdade snabbt nog, sitt still, säger jag till
dem, de gungar lojt
slappt på stolen med fötterna på bordet, vad hände
med er, frågar jag,
ni skulle ju bli krigare, glöm det skrattar barnen, vi
tänker inte bli
några soldater, vi vill inte forma våra protester så att de
skriver in sig i krigets tradition
Och smultron det ger jag åt barna
Sverige! När en narcissist går förbi
slutar fåglarna sjunga
hade du märkt det?
för det tycker jag de kan få
Vem dör en vanlig dag? Vem offras? Vem är
plötsligt bara borta?
Det är ett så märkligt varandra
som går ut på att vara isär
Sverige vill du vara som vanligt igen utan covid-19 och
äta potatis, en korv ur grytan i lugn och ro?
Sverige, det här är bara för dumt, Sverige, vad är det
för något
det går ju knappt att säga, jag kan rikta mig till ett annat
namn i stället, Maria
till exempel, som är det tilltalsnamn flest svenskar bär
enligt SCB-registret, Maria som mor eller o-mor,
du är åtminstone åttiotvå tusen, jag skriver till dig
ur statistikens djup, jag skriver
till dig över en skål med potatis
och myggor som svalorna tar
Avstå lyder rekommendationen
avstå och sopa frågan om diktens, nationens,
familjens och motståndets påbjudna former under
mattan,
okej men då lägger jag mig själv därunder också och
skriver,
och skriver att ta till orda inför en nation är att säga
något till ingenting
framsvuret ur kungar och mördare, med osynliga
gränser
tätt perforerade av skattefifflarnas myntinkast, med
tysta gränser
i form av byråkratisk oframkomlighet, juridiska
kryphål och
vanemässig nyttojargong
för då kommer blommorna snart
Vi kan sjunga och leka att i dikten kan vad som helst
hända
men det händer nästan aldrig någonting
Sara Ahmed skriver om det trotsiga barnet, vars arm i
sagan av
bröderna Grimm reser sig upp ur jorden efter döden,
ett egensinnigt barn tänker jag, och läser vidare att
den Allmänna viljans kraft kan göra det outhärdligt
att inte vilja som den vill. Den Allmänna viljan
där barnen kan springa omkring
Jaha, säger ett av barnen, men vad kostar en allmänt
frisk människa då och en rik? Vi räknar efter
i offervaluta, förtryckskapital, ojämlikhetsbonus
hemmaundervisningen fortsätter med
grammatikstudier
nationen blir en kropp som blir en kvinna
kapitalismen blir en kropp vars blod är kapitalet
som måste cirkulera, till vilket pris som helst, annars
annars får den inte tillräckligt med syre
Pratar vi om en svart kropp eller en vit, säger barnen,
och
förklara betydelsen i ”att gå över lik”
en tisdagskväll i juni med
svalor som flyger
luften vi andas
Ni lär er avläsa människokroppar långt innan ni senare
kan minnas
det, därför verkar det så naturligt sen, säger jag till
barnen,
det betyder
inte att det är rätt, Jean-Jacques Rousseau sa att barnet
självt måste
komma fram till vad det måste vilja därför att den bästa
underkastelsen
är den som bibehåller friheten som form. Så tas själva
viljandet till fånga –
och drömmen närs om att helt och fullt
sjunka ned i och omslutas av den Allmänna viljan
och avståndet täpps till mellan hur det känns och hur
det borde kännas
och man får flytta in i det familjära, i Familjelyckan
i Familjeviljan, Familjebolaget, i Familjens allmänna
vilja
Det här sköter vi säger Familjen
i Familjen vet du precis vem du är med vilket uppdrag
eller i alla fall vem som är uppdragsgivaren, Familjens
allmänna vilja är att du självmant ska vilja som den vill
och egensinnet neutraliseras, liksom av sig självt,
genom ett värdeneutralt våld
om ett sådant nu hade funnits
så att blommorna blommar
Nationens rosor sticks. Nationens liljekonvaljer.
Den egensinniga går dåligt ihop med den Allmänna viljan
Den egensinniga kliver ut ur sig själv som symbol och
slafsar
och tjafsar med verkligheten
du sa
Svea sa
Ulrike sa
när hon väl strax skulle lägga barnen, hon sa
på tal om att strida i flerfrontskriget, på tal om
att försöka få det att gå ihop
Unheimlich schwer. Est ist unheimlich schwer
ifall inte nån sätter fart
Barn, människor är bakteriehärdar, biologiska
farozoner:
maskiner utgör ingen smittorisk
förutom datavirus då boomer, okej, okej, och alla
maskiner
som människor måste röra vid
för att de ska fungera
Ett av barnen säger Mamma människor måste också
röra vid varandra för att de ska fungera
då kommer blommorna snart
Barn, jag vill att ni fungerar! Känn ömt med era händer,
allt ni får
och kommer åt, känn sten och vatten, allt som lever
och värms, trä och
ull och hud, och när ni tvättar händerna i tjugo
sekunder så är det
lika lång tid som ni måste kramas innan
era människokroppar börjar
producera lyckohormoner
och jag gör så roliga ställen
där barna kan springa omkring
och gå som sommarförlängningar av sina mammor,
ut i vardagens eldar och perceptionsanstalter, titta där
går mina små
marionetter, de är så söta där de går, med två meter
emellan, om jag måttar med
fingernypan från balkongen så är de inte mer än två,
tre centimeter stora, själv blir jag
så osannolikt stor i jämförelse, jag liksom sväller, det
här är normalt säger jag till dem,
det där är sjukt, vinstbegrepp och förståndshorisont,
där går gränsen barn, det säger
jag till dem, nu är gränsen nådd,
barnen skrattar och skriker glass-straffet, glass-straffet,
det är jag som har instiftat det, jag vet bara inte vad som
leder till det än,
all denna bristande ordning, jag vill vara orubblig men
jag låter bara
tjatig, de flinar men inuti dem är det något som rasar,
de ser ju,
de märker ju, vad är det här för värld, vad är det för
makthavare,
hur kan det vara i sin ordning att inte allt
är åt alla, att det inte är lika
mycket vatten i bäcken
Vatten, tänker jag när barnen gått hemifrån, nu har vi
snart tvättat slut på vattnet, hur
ska det gå med allt, jag kommer ingenstans, hur ska jag
klara av att försörja oss
framöver, jag får absolut inte bli sjuk
du ska inte tro det blir sommar
När Den allmänna viljan får som Den allmänna viljan
vill
firar misstroendeförvaltningen sina triumfer
ska det vara livet, så oerhört torftigt, snart
finns det inga andra motiv, snart
tror vi inte annat om varandra, för egen vinnings skull,
senkapitalism innebär misstro,
misstänkt dålig mat, misstänkt falsk marknadsföring,
misstänkt baktanke, misstänkt
rutten potatis, du hör inte vad jag säger för du tror jag
pratar för egen vinnings skull,
för min egen profits eller profils skull,
han sa
jag tror att vad du försöker säga är
jag sa
jag säger redan det jag säger
barnen säger det lätt
Vi gör oss av med pengarna
Vi behöver inte dom, vi kan mata fåglarna
med pengarna i stället för att mata den Allmänna viljan
ifall inte nån sätter fart
senare på kvällen
kommer en liten pillemarisk tassande med slokande
räv under armen fast vi redan sagt godnatt
hon piper Mamma varför är du inte rik
om du nu är så smart?
Jag har ett rikt inre liv, gå och lägg dig, morrar jag
sådär så det hoppar och far
Maria, ditt namn kan betyda den trotsiga,
det kan betyda den bittra, av hebreiskans mar
eller efterlängtad, rebellisk, av
arabiskans mry, mr, älskad kärlek
gör himlen vacker om kvällen
men alla får inte andas in den
alla får inte luft att andas
också detta är en nationernas ordning
alla får inte andas
alla har inte samma rätt att andas
och barnen kommer inspringande med solen
barnen kommer inspringande med smultron
och svalor och snö
men frågar oroligt sen
Har du hört vad polisen gjorde
tryckte han sitt knä så mot halsen på honom som
bara låg där, så att han dog?
Ja. Och jag tänker men säger det inte, ”Jag kan inte
andas”, under åtta minuter sa han det om och om igen,
”jag kan inte andas”, och hur ska denna mening förstås,
denna fras, som hörs överallt ifrån, annat än också som
uttryck
för en allmän viljas statssanktionerade mord på sina
egna
Vi pratar, jag och barnen, sedan kramas vi
länge, hårt

* El poema aquí publicado fue escrito para el Día Nacional de Suecia, el 6 de junio del 2020 para el diario sueco Dagens Nyheter.