febrero 2025 / Traducciones

El infierno es algo que se lleva dentro

 
Traducción al español de Andrea Castro

 
 
Me han tocado      abierto

han extraído      reorganizado mi naturaleza

eximido a un forastero de extinguirse

originado una enfermedad prolongada

 
 
 
Como si voluntariamente hubiera donado

mi tejido silente a estas células

violentas      prestándome a ser nave nodriza

huésped   para el final y la destrucción

 
 
 
Rayos de dolor     profundo       en la oscuridad

del tejido conjuntivo      el no sueño      la ansiedad      dispersándose

cargar     la desolación     en el    blando

interior      dejar   que la enfermedad      brille

sin mesura

 
 
 
Piel intacta     auscultación sin anomalías     abdomen

blando e indoloro    realiza ecografía transvaginal      ovarium

agrandado     secreción color sangre     vía en pliegue del codo

abre por encima de cava y aorta     pequeña formación amarillenta

rodeada de una cicatriz estrellada        por la salida de la vena ovárica

hacia la vena renal izquierda      alguien que canta      identifica

el nervus femoralis      vaciamiento pélvico       ganglios

paraaortales         ingresa y procede con la disección

mamá que grita          soplo en la arteria

ilíaca externa       grácil tuba      después corta

el ligamento ovárico          moviliza la vejiga hacia caudal

“hollín negro de la boca”        las estructuras se depositan

en una bolsa separada          abre la vagina por parte frontal

corta la muestra        arranca los pétalos

los esparce sobre el suelo

 
 
 
Células muertas      circulando   con disimulo

entre tamices     aún    no desgarrados

ocluidos      hacia florecimientos metastásicos

como corales revueltos      arrecifes mutantes

secuencias heredadas       genomas manipulados

raídas    retozonas esquirlas de plancton

 
 
 
Veo la imagen de mi útero

trompa rota      aura de sangre derramada

el ovario pequeña ámpula pulida

descansando sobre el papel quirúrgico blanqueado

 
 
 
Despierto con una larga   herida

junto a mí     en la cama

creciendo invasora      quiero devolverle

el dolor      efectuar una subjetiva

deformación de las cosas

 
 
 
El infierno    es     algo

que se lleva dentro       una roja melancolía

la certeza de     en cualquier momento

brotar

 
 
 
Parálisis inducida    no dejar que los tumores crezcan

envuelta en segmentos viscosos de fascia

dirigir mis manos sordomudas hacia la placenta

ondulante    amarilla y venosa junto a     un sol cálido

con nutrientes      chupar el cordón umbilical

de un azul fulgurante      resbaloso como una tripa

 
 
 
Ven      la luz es prodigiosa

respira como una carne encendida

 
 
 
 
De har tagit i mig      öppnat upp

skurit loss       ombildat min natur

skonat en ovidkommande från att släckas ut

påbörjat en utdragen sjukdom

 
 
 
Som om jag frivilligt donerat

min tigande vävnad till dessa vålds-

celler     upplåtit mig som moderskepp

värddjur   för slutspel och destruction

 
 
 
Värkstrålar     djupt   ur bindvävens

mörker    osömnen    oron    uppsprickande

bära ödsligheten    på   den    mjuka

insidan    låta   sjukdomen    skimra

utan proportion

 
 
 
Hel hudkostym     inga hörbara bi- eller blåsljud     buk

mjuk och oöm    utför transvaginalt ultraljud    förstorat

ovarium     blodfärgad vätska     rosa in vänster armveck

öppnar ovan cava och aorta     liten guldpigmenterad härd

omgiven av stjärnformat ärr     förbi avgång vena ovarica

upp mot vänster njurven     någon som sjunger     identifierar

nervus femoralis    utrymning av pelvina     paraaortala

lymfkörtlar     kommer in och fortsätter dissektionen

mamma som ropar    pipande ljud arteria

iliaca externa     gracil tuba     delar sedan

av ovarialstjälken     skjuter ner blåsan

”svart sot ur munnen”     strukturer läggs

i separat påse    öppnar vagina på framsidan

delar av preparatet     rycker loss kronbladen

sprider dem över golvet

 
 
 
Döda celler     omärkligt   cirkulerande

bland ännu    obriserade    slutna

silar    mellan koralliskt svallande

metastasblomningar    muterade rev

nedärvda sekvenser    manipulerade genomer

skämda    lekande små plankton

 
 
 
Ser bilden av min livmoder

äggledare söndrig    utfluten blodaura

äggstocken liten blank blåsa

fallen i vila på klorblek kirurgpapp

 
 
 
Vaknar upp med ett långt   sår

bredvid mig    i sängen

invasivt växande    vill göra

ont tillbaka    utföra en subjektiv

vanställning av tingen

 
 
 
Helvetet    är    något

man bär inuti     en röd melankoli

vetskapen att     när som helst

slå ut

 
 
 
Försatt i paralys    inte låta tumörerna växa

omsluten av muskelhöljets viskösa segment

rikta mina dövstumma händer mot placentan

böljande    gul och ådrad intill    varm sol

med näring     suga på den blå lysande

navelsträngen     hal och tarmlik

 
 
 
Kom    ljuset är underbart

andas som ett levande kött

 

* Poemas pertenecientes a Roja melancolía (2022).

 

 


Autor

Helena Boberg

/ Estocolmo, Suecia, 1974. Trabaja en una organización de escritores y como traductora de poesía, además de dedicarse a su propia escritura. Sus libros han sido nominados al Premio de Poesía de la Radio Sueca y al Premio Literario de PEN America en la categoría de poesía en traducción. Dos de sus libros han sido traducidos y publicados en Egipto, Estados Unidos y Dinamarca. Boberg ha recibido premios literarios y becas de la Academia Sueca, el fondo Albert Bonniers, PEN Suecia y la Asociación de Escritores de Suecia. Ha traducido a las poetas las danesas Maja Lee Langvad, Shadi Angelina Bazehgi, Signe Gjessing y al poeta sueco-estadounidense Johannes Göransson. Roja melancolía (2022) es su cuarto poemario.

febrero 2025